Inkontinens, sfinkterruptur, perinealbristning, prolaps (livmoder, anal eller rektal) och livmoderruptur. Riktigt äckliga och skämmiga sjukdomar. Oförmåga att hålla tätt, oförmåga att tömma tarmen, sprickor hela vägen från vagina till anus och livmoderhalstappar som letar sig ner till troskanten.
Att föda barn som ska vara "underbart och fantastiskt" kan riktigt kvickt förändras till ett livslångt lidande.
År 2011 sände Uppdrag granskning ett avsnitt om förlossningsskador, eller "bäckenbottenskador" i den svenska förlossningsvården. Programmet avslöjade bland annat att närmare 3000 svenska kvinnor led allvarliga skador i samband med sina vaginala förlossningar. Därtill följde en lång diskussion om hur mycket lidande som egentligen skulle kunna bli åtgärdat. Relativt lätta ingrepp hänger tillbaka livmodern på plats med ett nät i bäckenet, analprolapser kan åtgärdas och överflödig hud bortopereras, rekonstruering av en kvinnas sköte efter utpressad avkomma utmålades i den efteföljande debatten inte som en särskild svår utmaning för den svenska vården.
Tyvärr vittnar inte dagens föderskor om förbättrade villkor, statistiken säger samma sak: varannan födsel leder till komplikationer, och fortfarande blir man i vissa landsting vägrad kejsarsnitt.
Var klämmer skon? Förmodligen är det på grund av att smärta hos kvinnor normaliseras. Det är "normalt" och det "ska göra ont" att vara kvinna och kanske särskilt att föda. Det här uråldriga bemötandet av vårdpersonalen bekräftar samma fördom:
Bild: Inskickad berättelse ur Amalia
Med internets framfart är tidigare tabubelagda ämnen lättare att diskutera, här saxat från en trådstart av "anonym" på familjeliv.se:
Tråden: på Familjeliv.se
Ett svar i samma tråd:
"Missat att sy ihop en muskel"......Ursäkta? Händer det här ens? TVÅ ÅR?
I familjelivs (halleluja för detta underbara forum) stora och långa tråd om sfinkterrupturer delar kvinnorna med sig av sina stundtals förskräckliga upplevelser i den svenska vården. Tråden inleds såhär:
Och 579 sidor (idag) senare diskuteras fortfarande post-förlossningsvården. Det är uppenbart att familjeliv fyller en funktion som inte tidigare existerar. 579 sidor av kvinnor som också "vart med om samma". För er som vill se hur en sfinkterruptur ser ut finns en bild här.
Läkare som syr ihop så snabbt och fel att det "ser ut som ett ormnäste efteråt", barnmorskor som säger att "du kanske ska knipöva lite" och stora skillnader i antalet problem efter förlossning mellan mottagning och mottagning och olika länder.
Efter uppdrag gransknings reportage genomfördes en chatt med en barnmorska på SVT där människor fick fråga, diskutera och kanske försöka ställa den svenska vården till svars. Där går det bland annat att läsa:
Bildkälla: chatt, svt
Återigen, ett. Fucking. År. Ett år av leda och värk, fel på bajseriet och med en nykläckt i hemmet?
Givetvis är inte de allvarliga skadorna så vanliga som varannan kvinna, i genomsnitt behöver 85% av alla förstföderskor sy ett eller flera stygn. Och man uppskattar att ungefär 3000 svenska födslar leder till allvarliga komplikationer. Men tillochmed ett par stygn lyckas den svenska vården klanta till:
Bild från fråga på vimedbarn.se: länk
Det värsta är att jag tänker på min farmor som samma år hon fyllde 90 hamnade på ett äldreboende. En riktig såndär räsertant. När hon var 80 åt hon antibiotika för första gången. En sån tant, som ni säkert känner igen, som aldrig velat vara till belastning för någon annan någonsin. Efter blodtransfusioner och diffusa smärtor under en sjukdomsperiod för ett par år sedan ville läkaren skicka henne till en gynekologundersökning men hon totalvägrade. Hur stigmatiserade är gynekologiska problem, och framförallt, hur många kvinnors livskvalité begränsas för att attityden "allt är normalt" genomsyrar vår sjukvård?
Pungbråck, eller ljumskbråck, är en relativt vanlig åkomma hos män. Kan bland annat handla om att väggen mellan pung och tarm lossnar eller löses upp och på det följer ett "tarmtapp" som gör att tarmen och andra organ faller ner i pungen. Åkomman är alltså, kanske den närmsta jämförelse som går att göra mellan pungbärare och den för livmoderbärande situationen framfall, där livmodern och andra organ faller ned och ut ur vaginan, ofta efter förlossning. I det första, mer manliga fallet, rekommenderar vårdguiden i länkarna ovan omedelbart operation. I det andra, mer kvinnliga fallet, rekommenderar vårdguiden...surprise! Knipövningar!
Kan vi snälla sluta prata om vad som är naturligt, vackert och fantastiskt med barnafödande och smärta hos kvinnor. Prata om vad som är obekvämt, gör ont, besvärar eller är ett helvete. Börja åtgärda och ta på allvar, börja erbjuda valfria kejsarsnitt, och för en gång skull inse att familjebildande inte behöver vara avkall på livskvalité.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar